torsdag 31 januari 2013

Om Andreas Lehrke, från Berlin



 Pionjär i Europa på 80- talet och Nepal på 90-talet

Första helgen i februari 2013 får Göteborgs Queer Tango och World Dance Company  besök av en pedagog som tillbringat stor del av sitt tangoliv i Asien:  Andreas Lehrke. Han började dansa tango  på 80-talet och blev en av tangorenässansens pionjärer i Europa, tillsammans med bl.a. Brigitta Winkler (verksam i Berlin/New York) och Eric Jørissen  (känd för sin pedagogik och skolan Tango el Corte i Nijmegen). 

Andreas föddes i Hannover i Tyskland och redan som barn (12 år) blev han medlem av stadens folkdansgrupp. Sedan blev det utbildning oh tävlingsträning inom ”ballroom” och latinamerikanska danser, samt klassisk balett under en kortare period.


År 1983 började han sin tangoresa,  21 år gammal, med tyska Tangogruppen La Cumparsita i Duesseldorf. Först som gitarrist, sedan som dansare. Andreas tillhör dem från och med 80-talet dansade för högt uppskattade argentinska tangolegender som Antonio Todaro, Pepito, Tete & Maria, Mingo & Esther Pugliese, och senare Gustavo Naveira. Själv började han undervisa 1990 och uppträda med tangoshow sammans med nederländska Lily Velraeds. De blev kända som tangoparet Lily och Andreas och uppträdde bl.a. tillsammans med Orchestra Tango Fuego. Och det blev flera olika partners genom åren och utforskning av tangon. Under tidigt 90-tal, utvecklade han en milonguerostil tillsammans Ulla Beeker, en egen variant i nära omfamning där den gemensamma balansaxeln är rådande.

                                                                          ***

I dag är Andreas Lehrke för det första känd som pionjär i Asien, då han år 1995 började med att slå sig ner i Nepal där han undervisade och öppnade egen skola där, för att sedan upprepa konceptet i Bangok och senast i Kuala Lumpur i Malaysia. För det andra är han känd i Queertangovärlden då han undervisar på queertango event och festivaler runt om i Tyskland. Han har också öppnat egen queertangopraktika i sin  vackra studio i Charlottenburg i Berlin. 


Det var där jag träffade honom för en tango och ett kort intervju i augusti 2012:


Kristín: Varför till Nepal?

Andreas: Det började med att en buddistisk man kom till Colón då jag undervisade där och tog klasser; han ville lära sig tango och bjöd mig att komma till Nepal. Till Katmandu.


K: Vad kunde locka en buddist till att lära sig tango?


A: Han var förtjust i en kvinna som var bra dansare och han ville göra intryck på henne, det blev en kurs till att börja med och sen flera ... Han menade att tango och buddism hade en hel del gemensamt: det första du lär dig som buddist är att glömma dig själv, ditt ego, och det gäller också i tango, om du fokuserar främst på dig själv kan du inte dansa. Buddismen vill leda dig in i ett tillstånd där du blir ett med allt omkring dig allt levande och icke levande. Han menade att det fanns likheter. Och visst gör det!


K: Vilka deltog på kurserna?


A: De som deltog var dels tibetanska buddister, d.v.s. de tillhörde den hindu influerade buddismen som råder där, och dels var det folk som arbetar på ambassader och olika oberoende (NGO) organisationer.


Senare flyttade Andreas till Bangkok. Orsaken var inte minst att det politiska klimatet förändrades i Nepal och det blev inte längre så bekvämt att bo där.


– Thaikvinnorna älskar dans, de gillar att dansa. I många fall är det rika kvinnor som kommer och danser med yngre men som taxidansar. De är ofta fruar till män som inte är intresserade av dans och som i sin tur har valt att spendera mer tid med sin yngre älskarinna … berättar Andreas.


                                                                        ***

När jag frågar om hans inställning till queertangon, säger Andreas att han alltid har undervisat följare att föra och förare att följa så att man får kunskap om båda rollerna.



A: Jag mötte Birgitta Winkler i Buenos Aires, vi kom bra överens ... hon är pionjären inom queerdansande, det var hon som såg till att Astrid Weiske och Paul som samarbetade i sin tid, höll igång verksamheten i hennes studio när hon tog till New York for att arbeta där.

K: Du tog lektioner för Todaro?


A: Ja och hans elever ... Zotto, Milena Pleps ... Ricardo & Nicole ...


K: Hur var han?


A: Han var en hårding, verkligen. Krävande. Men om du gjorde din läxa, arbetade seriöst och hade ett genuint interesse då förmedlade han sin kunskap generöst.

K: Todaro lärde väl ut scentango?


A: Ja, det var vad som fanns den gången.


Vi talar om milonguerostilen och hur Andreas utvecklade sin egen.


A:  ja, jag vill att man blir ett i dansen, har en gemensam balans hela tiden. Jag vet inte om det är rätt att kalla det för milongerostil, men jag var på milongorna i BSAS och undrade varför folk inte gjorde stegen på riktigt, var fanns alla vackra ochos? Boleos och ganchos lyste med sin frånvaro. Det var mycket märkligt i mina ögon och tog mig tid att fatta vad de höll på med.




****
Andreas Lehrke hemsida:  http://spontango.de/