Efter förra sekelskiftets första
tangovåg, tynade tangon nästan helt bort i Europa, eller förvandlades till det
vi numera kallar för europeisk tango, om inte finsk!
Och den var också på
tillbakagång i ursprungsstäderna vid Rio de la plata. Men under 80- och
90-talet återkom den för att stanna, i alla städer med självaktning.
En av den andra vågens
stilbildare i Paris heter Carmen Aguiar och hon är fortfarande verksam i det
parisiska tangolivet.
Av Kristín Bjarnadóttir ( i Danstidningen Stockholm, i oktober 2012
(nr 5).
– Tangons färg är inte endast röd
eller blå, utan regnbågens alla färger” säger Carmen Aguiar som ser dansen som
en länk mellan himmel och jord. Hon är
från Uruguay och hennes historia är nära sammanflätat med tangons återkomst
till Paris under åttitalet. En arrangör och pedagog som fortsätter trots att
Victor Convalia, hennes partner i tangon och i livet, gått bort.
Jag kände inte till Carmen när jag
började bekanta mig med samtidens tangoliv i Paris; det var en av hennes
tidigare elever, Choukri, en tangoberoende av algeriskt ursprung, som tipsade
mig. Honom träffade jag tillfälligtvis
på helnattsmilongan Chantier i Montreuil; hans öppna dansstil påminde om
argentinska Chichos (Mariano Frumboli), en av samtidens stilbildande pedagog.
Men Choukris första lärare var Carmen. – Hon var en av de allra första som
undervisade i rioplatentisk tango i Paris på 80-talet. Hon är fantastisk, du
måste träffa henne! sade Choukri och hans tips visade sig givande.
*
Carmen Aguiar var bland pionjärerna
när tangons nya liv började i Paris, och hon förkroppsligar också historien om
den legendariska tangoklubben ”Les trottoirs de Buenos Aires”
(Trottoarerna i Buenos Aires), som öppnade år 1981. Klubben som även
ickedansande tangoälskare minns och talar om med kärlek och saknad; ett ställe
dit man kunde gå och njuta av levande tangomusik och uppträdanden.
Den blev ett unikt fönster in i den
rioplatensiska tangovärld som periodvis hamnade i koma under militärjuntors
tid, allt sedan 1955. (Efter det att Juan Peron aktiverade många tangoartister
då han med flit använde tango som nationalpolitisk propaganda – tangon ”Una
carta para Italia” * anses vara ett exempel på detta – så kom det en
motreaktion av hans efterträdare, mot det mesta han lyft fram, inklusive
tangon.) Det blev rockmusik som de
flesta unga lyssnade till under Argentinas 60-tal. Tangomusiken förnyades
visserligen även under juntans tid, genom genuina kompositörer och musiker,
inte minst Piazzolla som kom just till Paris för att studera hos Nadia
Boulanger på 50-talet och som senare slog sig ner där (1974 till 1990). Men den
dansvänliga musiken tystades och den rioplatensiska dansen var hotat. Det fanns alltså tider då dansant
guldåldermusik (från 1930 – 1955) ogillades starkt även av Buenos Aires-borna
och i början av 80-talet var det avantgardistiska konserttangos och 1960 talets
sentimentala schlagertango som gällde; det finns berättelser om att de
legendariska orkesterledare som fortsatte traditionen från 1940-talet däremot
blev mobbade ner från scenen av publiken.**
Rio de la plata i Paris
I dagens Paris finns det omkring 40
tangoställen med dans (milongor och praktikor) att välja mellan men 80-talets
första milonga på tangoklubben Les trottoirs de Buenos Aires har stängt
sen länge. I dens lokaler på 37 Rue des Lombards finns i dag bögklubben Café
Cargo, ett tangofritt ställe. Men inte långt därifrån finns El Patio, Carmens egen söndagsmilonga.
El Patio öppnar tidig eftermiddag, med dans fram mot kvällen. Den ligger
på rue 46 Montorgueil , granne med Les Halles i centrala Paris. Innanför porten
finns en liten innergård och även om man inte dansar på själva gården utan en
trappa upp, så leder kombinationen av namn och byggnadsstil tankarna till
tangons tidiga tillvaro på de fattigas innergårdar vid Rio de la Plata.
Stämningen på milongan är varm av sommar, av samtal och av dansen på
parkettgolvet i en vitmålad enkel lokal.
Det spelas musik från tangons guldålder och alla bord runt dansgolvet har
röda dukar, stolarna är klassiska klappstolar i vitt. Carmen är ganska upptagen under milongan, i
intensiva samtal med sina gäster, verbalt eller i en tango. Och hon dansar både
med män och med kvinnor.
Hennes sätt att umgås med sina
gäster fascinerar mig, alla verkar älska denna magerlagda, dynamiska och av
livet märkta dansös. Att Carmen är en legend i det parisiska tangolivet, som
dansös, pedagog och koreograf, bekräftas av hennes vänner på stället. Slutligen
blir det min tur för en kort intervju.
Jag undrar om hon hade med sig
tangon från uppväxten i Montevideo?
– Tangon fanns där så långt
tillbaka jag kan minnas. Den kom till mig så fort jag vaknade, tangon fanns hos
mig när jag somnade … huset var fullt med tango, med musiken och även dansen,
så jag lärde mig tidigt.
Hennes föräldrar dansade tango och
själv började hon med dans som sexåring, dansade balett och blev så småningom
professionell inom samtida dans. (På listan över hennes lärare finns
rysk-franske balettpedagogen Boris Kniaseff.) Först senare blev det tango på
heltid. Under militärjuntans tid på 70-talet, flydde familjen till Paris, som
så många andra både från Uruguay och från Argentina.
Litterära
trottoarer ...
När Carmen börjar berätta historien
om 80-talets tidigaste och ett tag det enda tangoställe i Paris, förstår jag
att det inte var någon slump att den blev döpt efter tangon Les Trottoirs
de Buenos Aires från år 1980, komponerad av Edgardo Cantón med text av
Julio Cortázar, den argentinske
författaren och tangopoeten som var i självvald exil i Paris allt sedan början
av 50-talet.
– Les Trottoirs var deras
egen klubb, deras initiativ, berättar Carmen. Förutom levande tangomusik flera
kvällar i veckan fanns det en kväll med dåtidens enda milonga. Men Julio
Cortázar dog i februari 1984 och det var kompositören Edgardo Cantón som tog
kontakt med Carmen samma år.
– Han tyckte jag var en bra
representant för tangon just för att jag var från Uruguay, i en tid då man
allmänt förknippade tangon med Argentina och gärna glömde bort dess rötter på den andra sidan av Rio de la Plata.
En kvinnlig dansös från Uruguay, det var vad han sökte och hävdade att
just jag hade alla de kvaliteter man kunde önska sig.
Till slut lyckades kompositören
övertala henne till att börja arbeta på det stället.
Detta var alltså året efter att
argentinska showen Tango Argentino haft premiär i Paris, en stark faktor
för tangons pånyttfödelse men inte den enda. Carmen berättar att hon hade svårt
att identifiera sig med ett arbete på en nattklubb, men när hon något år senare
mötte spanska Victor Convalia … då förändrades livet. De blev ett par både
privat och professionellt och dansade tillsammans så länge som Victor levde.
Han gick bort 2006.
– Han hade en attityd som skilde
sig från de andra besökarnas på Les Trottoirs, ofta intellektuella med
lite arrogant sätt att se sig omkring, eller inte. Och händerna! Hans armar
hade något alldeles särskilt och sensuellt, men det var nog när jag såg hans
händer att jag föll pladask. Vad är detta för något! tänkte jag, när jag tittade
på hans naglar. Det var så ovanligt inom tangomiljön att se händer märkta av
arbete. Arbetarhänder bland alla intellektuellas händer. Han kom från
Spanien. Det var inte särskilt ”korrekt”
i tangovärlden. Jag minns en finsk tangoentusiast, musiker, som såg oss dansa
och lovordade oss efteråt med alla vackra ord han kunde komma på. Men när han
fick veta att Victor kom från Spanien tog de vackra orden genast slut.
Victor och Carmen blev stjärnor i
tangons värld, i Paris och utanför, som dansare och lärare, arrangörer och
koreografer. De bodde i Paris, men undervisade och gav föreställningar i hela
Väst-Europa, i Latinamerika, USA och Japan.
Tangons
utveckling
Vi sitter på balkongen utanför
Carmens milonga på första våningen, inramade av klättrande växter och
hängväxter. Vi pratar om hur hon upplevde dansen på 80-talet, om tangon då och
nu.
– Social tango? Vad är det! Carmen verkar inte
gilla det uttrycket, som i sig antyder att det också finns en icke social dans
eller ”showtango”. Hon menar att även på scenen så dansar man för sig själv,
att parets innerliga kontakt är viktigare än att visa upp sig. Att självklart
finns det skillnad på en koreograferad dans och improvisation, men kraven på
samspel på olika plan är de samma, det emotionella, det intellektuella och det
kroppsliga.
– Det händer att tangon blir till
någon slags idrott, eller förvandlas till stegkombinationer. Men jag vill
hellre se folk bara gå tillsammans med känsla, än se dem göra komplicerade
saker utan känsla. Det finns de som är födda till dansare som Pablo Veron,
andra får gå långsamt fram.
Det visar sig att Carmen också var
med i Sally Potters prisbelönade film The Tango Lesson, som gjorde
argentinare Veron världskänd i en huvudroll. Han hade redan år 1991 slagit sig
ner i Paris och kom att bli en ledande gestalt för tangons fortsatta
utveckling.
Men vittnen om 80-talstangon kommer
att bli sällsynta innan vi vet ordet av och jag är fortfarande nyfiken på hur
man dansade när Carmen började undervisa på Les Trottoirs.
– Tangon som dans var faktiskt lite sovande det mesta av
80-talet. Det var tango salong man dansade helst, men vad vi
representerade var något närmare tango orillero. En stil, med en annan
hållning, mycket dissociation och tydlig markering i förningen. Så här! säger
Carmen och visar vad hon menar, hur man markerade särskilda stopp.
– Känner du till Gavito? Han hade en del från den
stilen, samma hållning (posture), samma slags teknik.
Jag uppfattar det som att hon syftar på den dansstil som
redan omkring 1900 skilde sig från det man kallade för tango liso som
dansades inomhus och ansågs mer förfinat och enklare än den lössläppta och mer
rytmiska orillero som dansades gärna på gator och gårdar (patios) av
arbetarkvarterens fattiga befolkning. Men när jag frågar ytterligare förstår
jag att Carmen vägrar använda bestämda benämningar över varianter av något så
svårdefinierat som tangons olika stilar. Hon vill hellre demonstrera.
– Tangon är i ständig förändring
och under senare årtionden har man lärt sig olika metoder för att dansen ska
bli mer behaglig, så att man inte gör sin kropp illa, säger Carmen och
förklarar att hon har bland annat använt eutoni där målet är att varje rörelse utförs med
ett minimum av energi med maximal effekt.
En metod som har utarbetats av Gerda Alexander för fysisk harmoni genom
att lösa upp spänningstillstånd och öka kroppsmedvetande och kontaktförmåga.
Var det många som dansade tango när
du började på Les Trottoirs?
– Nej det var få som dansade tango.
Så var det och så är det. Vi är fortfarande inte många.
– Men nu … det finns ju inte bara
en milonga i veckan utan närmare 40!
– Visst, men om du jämför med till
exempel salsa så är det ganska få människor som dansar tango.
Och Carmen fortsätter, hon
organiserar och undervisar, ger bland annat regelbundna klasser på l'Académie Esprit Tango (numera
kallad 'la Tanguedia de Paris') en av samtidens tangoskolor, under ledning av
en argentinsk pedagog i exil.
Innergårdens skuggor
Vår samtalstid tar slut, en sångare
väntar på Carmens uppmärksamhet. De ska snart göra ett arrangemang tillsammans,
en tangokonsert. Jag inser att jag haft tur som hittade hit innan Carmens El
Patio gör sommaruppehåll i minst en månad. Sommar i Paris är ju utomhusmilongornas
tid. Jag stannar en stund på balkongen, för att liksom samsas med innergårdens
skuggor. Tittar man uppåt så syns ett träd som verkar sväva självständigt under
en blå himmel, där slingan med färgade glödlampor förgrenar sig.
Text: Kristín Bjarnadóttir
Foto: Pedro Lombardi
*)
Una Carta Para Italia,
tangotext av poeten Reinaldo Yiso, är en tangotext i form
av ett brev från en
utvandrad ung man hem till sin mor som lever kvar i gamla Italien
och han berättar i
tangotexten att livet är så mycket bättre i Argentina än i det fattiga
Italien. Allt i syfte att
på hemmaplan hylla Juan Perons argentinska regim.
**) Jämf. Carl-Gunnar
Åhlén, Vi måste få upptäcka vår egen tango; Dansmuseets
katalog, Tango, 15 oktober
1999 – 30 januari 2000, sid 27.
***) Gerda Alexanders
Eutoni syftar till att utveckla kroppsmedvetande för att
utveckla förmågan att bli
medveten om och lära sig att kontrollera och reglera muskelspännngar,
så kallad muskeltonus för
att uppnå ett spänningsläge som är väl anpassat
till stundens pågående
rörelser.
Tangoagenda i Paris: /http://tango-argentin.fr/
www.carmen-aguiar.com/ www.carmen-aguiar.com/
