tango

Om tango i Berlin 2010

2011-08-13T07:21:00.000-07:00

I Danstidningen 6/2010 sid 47 ”Berlinartango”

Av Kristín Bjarnadóttir

Under senare år har Berlin fått ett rykte som

världens tangometropol nummer två, näst

efter Buenos Aires, större än Paris som

historiskt anses tangons huvudstad i

Europa. Hur kommer det sig? Varför Berlin

fram för London, Madrid eller New York?

Med den frågan i bagaget tänkte jag få

inblick i stadens tangoliv under ett par

sommarbesök och samtal.

Det finns flera milongor och praktikor att

välja mellan varje kväll samt både stora och

små festivaler som lockar tangofolk från de

flesta världsdelar. Många dansställen och

skolor ligger relativt centralt, en del i Mitte i

gamla Östberlin samt i stadsdelar som

Prenzlauer Berg och Friedrichshain öster om

floden Spree lika väl som i tidigare Västberlin

med multikulturella Kreuzberg tätt intill den

mur som delade staden tills 1989.

Bland stans välbesökta centrala milongor

finns en varje tisdagskväll i Clärchens Ballhaus

på Auguststrasse 24 - nära s-bahn Oraanienburger

Strasse, inte långt från Hackesher

Markt. Det är en restaurang som skyltar med

en bild ovanför ytterdörren; ett dansande par i

grotesk humoristisk stil. Logotypen är faktiskt

designad av konstnären Otto Dix (1881 –

1969), vars verk Hitlers regim delvis utplånade.

Men dansrestaurangen har klarat sig genom

tiderna allt sedan 1920-talet, med spår av krig i

ytterväggarna. Av tradition betalar man inte

inträde och här samsas tangoälskare på

dansgolvet fram mot småtimmarna, allt ifrån

nybörjare till professionella.

– Hit har folk alltid kunnat komma, också

de som inte har råd med vare sig entré eller

danslektioner, därför kan det bli ganska

kaotiskt på dansgolvet, berättar en av Berlins

milongueros som varit med i flera årtionden.

Under DDR tiden var Clärhens Ballhaus ett

”hotspot” tillhörande Östberlin, förklarar min

kavaljer. Olika kväller dansar man olika dansar.

Och det fanns tider då man bjöd upp till dans

via telefoner som stod på de numrerade

borden, får jag sen veta av en designer runt

hörnet när jag vänder tillbaka i dagsljus för att

skåda de historiska kulhålen i väggarna – från

slaget om Berlin 1945 – med rester av det

utbombade grannhuset i form av lägenhetsdörrar

ut i det tomma intet. Den öppenhet som

Clärhens Ballhaus står för speglar nog en del

av Berlinboernas sociala och kulturella

tolerans.

Icke-kommersiell tango som trivs

Det finns inget enkelt svar på min fråga om

varför tangon utvecklas så bra i Berlin, utan

snarare en väv av förklaringar. De yngre

danslärarna ger en del förslag: Det har alltid

varit en tradition i Berlin att gå ut; det finns

så många singlar i Berlin; murens fall med

tomma byggnader som följd; den kosmopolitiska

atmosfären; att argentinska musiker

och danslärare slagit sig ner i Berlin; att det

är tack vare turkarna vilka bidrar till att

Berlin är billigt, det attraherar; Berlinborna

är toleranta, här går det exempelvis att vara

öppet homosexuell borgmästare; det är lätt

att ta sig hit och härifrån.

Det kan tyckas vara lite allmänna påståenden

var för sig, men tillsammans kan de eventuellt

utgöra en förklaring.

Sedan i september 2009 är den rioplatensiska

tangon – som en gång föddes i Buenos

Aires och Montevideo på var sin sida floden

Rio de la Plata – ett världsarv godkänt av

UNES CO. Tangons återkomst brukar

förknippas med den argentinska Juntans fall

och showen Tango Argentino med premiär i

Paris hösten 1983. Argentinska tangodansare

fanns då redan på plats i Paris några år tillbaka,

undervisade där, och när 80-talets tangovåg

sköljde över Europa hade även Berlinborna

väckt tangon till liv.

Några pionjärer

Juan Dietrich Lange från Uruguay blev

pionjär i Berlins tangorenässans och är

fortfarande verksam vid dansskolan Estudio

Sudamerica. Bland hans tidiga tyska elever

fanns dansösen Brigitta Winkler. Även hon

en pionjär då hon visade det självklara i att

tangon kan må bra när två kvinnor dansar

tillsammans.

Hon blev känd tillsammans med sin

danspartner Angelika Fischer och är

verksam i New York samt i Berlin där hon i

år ger en rad workshops med tangoteknik

för kvinnor. Brigitta menar att när det

kommersiella tar över, ”när tango blir först

och främst fråga om pengar, så kan den dö”.

Att det är det vad hon ser hända i New York

medan tango i Berlin – som ingen ens tror

sig kunna bli rik av – fortfarande mår bra.

En annan tidig elev till Juan Dietrich Lange

var saxofonisten och numera tangopedagogen

och Dj’n Michael Rühl.

– Jag tog danslektioner för Dietrich från och

med april år 1984, och han erbjöd mig ganska

snart att börja undervisa på hans skola, Estudio

Sudamerica, berättar Michael.

– Men då tyckte jag att det var dags att åka till

Buenos Aires och få ett intryck av vad det handlade

om. Det gjorde jag sen, stannade och tog lektioner - inte

minst för Antonio Todaro - innan jag började

undervisa.

I dag har Michael ett 24-årigt samarbete

med Dietrich på Estudio Sudamerica bakom

sig och har varit en stark drivkraft i stadens

tangoliv genom åren. Det är han som organiserar

Berlins största internationella tangofestival,

som firade 10 års jubileum i år.

Festival med maratondans

Tangoturister från hela Europa, Japan och

USA präglade evenemangen 20 - 25 maj då

det var jubileum för ca 700 gäster, med dans

nästan dygnet runt inom festivalens ramar,

helt i linje med den nyaste trenden bland

tangoälskare: tangomarathon där man

dansar en hel helg och med en DJ som ser

till att musiken flödar nästan oavbrutet. På

morgonkvisten var det eftermilona i en

restaurang på den gigantiska centralstationen,

Hauptbahnhof, för de maratoninriktade

värstingarna. Inte förrän på förmiddagen,

tystnade tangon för en stund.

I Ballhaus Rixdorf vid Kottbusser Damm

i Kreuzberg, festivalens knutpunkt, pågick

dansen i bottenvåningens café hela eftermiddagen

samtidigt som pedagoger från

världseliten gav workshops på danspalatsets

tre olika våningar.

Kvällsmilongorna ägde rum i olika

stadsdelar vilket bjöd på spännande utflykter,

som den till kulturhuset Det gravida ostronet

(ett smeknamn på Das Haus der Kulturen der

Welt) i Tiergarten i torsdagsskymningen. Och

kvällen därpå bar det upp för den röda mattan;

uppför de mäktiga trapporna i det Röda

Rådhuset vid Alexanderplatz (som fått namn

av röd tegelsten snarare än av politik) för att roa

sig och vimla i festsalen till musik med Esteban

Morgado och hans kvartett.

Mogna stjärnor

Tredje kvällen blev det besök i en färgstark

stadsdel i forna öst med gott om graffiti; med

en milonga i en nerlagd fabrik på Revaler

Strasse i Friedrichshain. Allmän dans till

norska nutida Electrocutango blev en höjdare

och en bra kontrast till dansuppvisningen med

de mogna tangostjärnorna Rosa Forte &

Carlitos Pérez.

Carlitos kom in i tangovärlden redan 1953

då 13 år gammal och han uppvisningsdansade

som tonåring på milongor i Buenos Aires.

Deras lugna virtuositet och tillsynes enkla icke

akrobatiska tango väckte stor respekt och

varma applåder.

Levande musik varje kväll är ovanligt på

Europas tangofestivaler; här fick man lyssna till

totalt sex olika tangoorkestrar på fem kvällar.

Söndagskvällen började med koncert i

Folkteatern (Volksbühne) vid Rosa Luxemburg

Platz – och en stund senare hyste samma

hus tangodansande där livemusiken fortsatte

ett bra tag med bandoneonistlegenden Luis

Stazo och hans band Stazo Mayor, samt

gästsångaren Alberto Podesta (f. 1924). En

sagolik kväll då man fick uppleva den levande

tangohistoriens varma omfamning.

Varje vanlig onsdag finns det en milonga i

Folkteaterns Röda salong där Michael Rühl är

DJ men denna natt dansades det även i

teaterns vackra foajé. Och i vanliga fall

organiserar han också en välbesökt lördagsmilonga

i Ballhaus Rixdorf på Kottbusser Damm

76. Han verkar nöjd med årets festival, men

den går inte runt ekonomiskt. I år blev det

minus, helt utan kulturstöd och utan en enda

sponsring.

– För att få överskott skulle man göra en

festival enbart för dansare, men det vill jag inte,

musiken är så är viktig. Det ena året gjorde jag

festivalen i samarbete med Volksbühne och då

var det lättare ekonomiskt, men nu vet jag inte

riktig hur det blir i fortsättningen, säger

Michael när det slutligen finns tid att reflektera

över en kopp kaffe. Han är samlare, rik på

tangohistoria och han är fortfarande musiker,

spelar i ett ska band.

Michael minns våren 1982 i Berlin med

den latinamerikanska kulturfestivalen Horizonte

då många berlinbor lät sig inspireras av

tangouppvisning till orkestern Sexteto Mayor

(samma orkester som sen blev känd genom

showen Tango Argentino och där Luis Stazo

också var med).

En återförening i dansen

På listan över tangolärare på internetsidan

www.berlin.tango.info finns ett hundratal

namn, samt en lång rad DJ’s, och tangomusi-

ker. Jag träffar en av Michaels tidigare elever,

Helmut Roggemann som berättar att han

sedan 1991 försökt ta sig in i tangon, men gett

upp ett par gånger då han tyckte dansen var

för komplicerad.

– Då var tangon fortfarande liten jämfört

med vad den är i dag, endast tre dansskolar i

hela Berlin. Jag sökte mig till Estudio Sudamerica,

berättar Helmut som numera undervisar

själv i Studio 35 och ingår i en grupp som

organiserar TangoSafari, en alternativ festival i

lantligt miljö där det också finns aktiviteter för

barn. Helmut fastande till slut för tangon då

han kom i kontakt med lärare från DNI Tango

(*) i Buenos Aires för drygt fem år sedan och

tillägnade sig skolans nutida tangopedagogik

och teknik.

– Den var just vad jag behövde som

motivation för att stanna kvar, danstänkandet,

sättet att analysera och dela upp. Det är en

teknik för improvisationen. 80-talets pedagogik

handlade mera om att lära ut figurer; korta

koreografier och olika stegkombinationer som

man lärde sig utantill, ungefär som man lär sig

en dikt för att recitera. DNI -skolans teknik var

ny för bara fem år sidan och verkade långt

borta från 80-tallets pedagogik.

Varför tror du att just Berlin har blivit så

stor en tangometropol?

– Det finns så många singlar i Berlin. Utan

att veta hur det är jämförelsevis i New York

och London, så kan jag tänka mig det bidrar

till att dansen vuxit sig stor här. Återuppbyggnaden

för andra gången, först efter krig och

sen efter uppdelningen, kan också ha spelad

en roll. Många lever sina drömmar här, kan

leva på konst och visioner. Berlin attraherar

artister och andra kreativa människor med

personlighet som föredrar storstadsmiljön.

Och det är något tangon behöver, originella

personligheter.

Lättsamt och ledigt

Maria Mondino är en av de yngre argentinare

som gjort Berlin till sitt andra hem tillsammans

med sin danspartner Ismael Ludman, då de

turnerar och undervisar i Europa åtta månader

om året. De syns ofta på Berlins milongor

under veckorna och jag får en pratstund med

Maria strax efter deras workshop på Berlin

Tango High, en alternativ festival i augusti

organiserad av Thomas Rieser och hans unga

tangoskola Nou tango.

– Ryktet sprider sig, vi talar om hur

fantastiskt det är i Berlin, vart än vi kommer.

Självklart har det betydelse, det smittar av sig.

Berlinborna kan inte betala dyra workshops,

så för att tjäna pengar måste vi turnera.

När jag ber Maria att jämföra sin upplevelse

av milongor i hemstaden Buenos Aires och i

Berlin, blir svaret att det är mera lättsamt här. –

Tonen är vänskaplig, man klär sig gärna ledigt

ofta vardagsaktigt, det mesta är tillåtet.

–I Buenos Aires är både klädkoder och

umgängeskoder striktare. Det blir ett tydligt

spel omkring uppbjudningen och man klär sig

fint, är mån om det. I Buenos Aires går man till

milongan lika mycket av sociala skäl som för

själva dansandet.

– Jag kan inte påstå att jag föredrar det ena

fram över andra men det skiljer sig reellt. Här

blir man mera upptagen av dansen och leker

mera öppet med rollerna. I Buenos Aires

anses det fortfarande udda att se två kvinnor

eller två män dansa med varandra på vanliga

milongor. Tangomarathon är på modet i

Europa men inte i Argentina, inte ännu …

Men Maria berättar att när hon och Ismael

resar tillbaka i november, då planerar de att

arrangera Argentinas första tangomarathon i

en stad vid kusten.

Improvisatoriska ögonblick

Chiche Núñez, som lade ner sin fotbollskarriär

i Argentina till fördel för tangon när han

var 21 år gammal,. Han slog sig ner i Berlin

på 90-tallet och var redan välkänd i Europa

som tangopedagog när han öppnade egen

skola. Som elev till ”El Turco” José Brahemcha

(1931 – 2010), representerar han den

stil som fått namn av stadsdelen Villa Urquiza

i norra Buenos Aires, en 40-talsstil som

kännetecknas bl.a. av mjuk elegans och

exakthet samt en flexibel omfamning.

– Berlin är ett ställe som är lätt att ta sig till

och ta sig ifrån om man vill turnera i Europa.

Och inom Berlin finns vad jag skulle vilja kalla

”harmonisk fight”, mellan organisatörer,

någon slags tyst överenskommelse om att

respektera varannandras verksamhet. Det är

en av flera faktorer som gör att tangon

blomstrar, menar Chiche. En annan är det

stora antal invandrare som finns här sedan

många år tillbaka och han påminner om att det

är inget nytt, man kan faktiskt gå hundra år

tillbaka och se att folk med olika bakgrund har

sökt sig till Berlin. – Invandringen är intressant

med tanke på att här finns inte mycket av

vanligt arbete, som industri och dylikt, det blir

servis, turism och kreativa yrken.

Efter murens fall finns en förnyad rörelse

här, men faktum var att redan under 80-

talet kom argentinska legender hit som

Antonio Todaro och Pepito Avellaneda och

undervisade i tango. Ett viktigt skäl som fått

tangon att växa här är att det finns många bra

musiker, som inte bara spelar tango utan som

gör det bra! Ofta är det tyska musiker som

arbetar tillsammans med argentinska musiker

som flyttat hit.

Av de ca 30 argentinare i dagens Berlin

som lär ut tango, är Chiche Núñez nog den

enda med egen skola, där han undervisar

tillsammans med sin dans- och livspartner

Ester Duarte. De organiserar även milongan

Salon Uruquiza i centrala Berlin.

När jag frågar om han upplever en skillnad

i Europeiskt och Argentinskt sätt att förhålla

sig till tangon svarar han med att beskriva

tangon som ”en kultur”, snarare än ”dans”.

– Tango är en icke-programmerad

verksamhet. I Europa är tangon något man tar

sig till, måste närma sig, resa till. I Argentina är

tango något man gör. Den finns i situationen,

den är här och nu och inget man planerar. En

Argentinare har lärt sig att leva utan möjligheten

att planera och det är det som tangon

speglar, det är improvisationen; den är i första

hand en kulturell sak. Det handlar inte bara

om att föra och följa, tango är mer en så.

http://berlin.tango.info/

estudiosudamerica.de/

brigittatango.de/phynix_tanzt/index.htm

tangofestivalberlin.de/2010/

tangosafari.de/

noutangoberlin.de/

http://tangodinamia.com.ar/

www.urquiza.com

Clärchens Ballhaus

(*) The DNI Tango, skulle kunna översättas till IDTango,

DNI är nämligen namnet på det argentinska

nationella identitetskortet. Det används likt körkortet

och syftar till att säga att alla har sitt unika sätt att

tillämpa den gemensamma tekniken, alla kan hitta sin

individuella stil, sin egen tango-persona.

Se vidare http://ttc.dni-tango.com

El mejor tanguero del mundo

2011-08-13T06:33:00.000-07:00

Kristín Bjarnadóttir

El mejor tanguero del mundo

¿Querés bailar con el mejor tanguero del mundo?, me parece oírle decir y mi alegría de bailar se pone de puntillas, mientras esperamos, de pie, el siguiente tango, en la calurosa noche del otoño argentino. No oigo el plural; tampoco cuando repite la pregunta en inglés:

Do you want to dance with the best dancers in the world?

¿De qué estaba hablando? ¿Se refería a sí mismo?, con quien yo ya bailaba. Curiosa pregunta.

Ciertamente, él era un bailarín de mi gusto, y yo, siendo, como soy, una norte-europea y forofa del tango, decidí hace unas semanas que nuestros primeros pasos juntos no serían los últimos. Fue aquí, en este mismo local, en el Salón Canning de la calle Scalabrini Ortiz, en el viejo Palermo. Nos conocíamos de vista desde un cursillo de Corina de la Rosa y Julio Balmaceda, y me invitó a bailar en medio de una tanda, sorprendiéndome con su ímpetu y enérgicos molinos de viento, giros que me convirtieron en un aspa de molino. Seguirle era un reto divertido. Durante las siguientes semanas, enseguida me daba cuenta si estaba presente en la misma milonga que yo. A veces, él tampoco podía evitar verme, y en ocasiones sucedía que viajábamos juntos por las vías interiores del tango. Entre tanto, yo fui testigo de cómo él frecuentaba las diferentes milongas de Buenos Aires, al parecer siempre bailando con la misma concentración, en ocasiones obsesivamente, una tanda tras otra, con mujeres distintas, desde que la noche era joven y más apretado se bailaba en la pista hasta que sólo quedaban aquellos que, permaneciendo, se erguían en anónimos reyes y reinas de la noche, continuando con el baile cuando la orquesta había dejado de tocar, retornados los momentos de los discos compactos, pasada la hora de los pasitos muy cortos a causa del peligro circulatorio.

Al principio de la noche predomina la clase más disciplinada del tango social en las concurridas milongas. (En Europa, los amantes del tango hablan de tango social para diferenciarlo del baile de demostración, y los argentinos usan la misma denominación). Una coreografía preparada de antemano es imposible; es pura improvisación, una continua búsqueda de cómo interpretar la música sobre un espacio muy limitado de pista. La compenetración de cada pareja que baila pecho con pecho, mejilla con mejilla o frente con mejilla, se arrugaría si no hubiese armonía entre las diferentes parejas en su caminar en sentido contrario a las agujas del reloj. Los encontronazos son algo que “no ocurre”, independientemente de lo atestada que esté la pista. Mantener estilo y orgullo a pesar de todas las limitaciones externas sigue siendo el truco entre los tangueros aún hoy en día. Tal y como lo era cuando el tango se estaba formando, surgiendo de la impotencia y la decepción de los barrios de pobreza e inmigración, a las orillas del Río de la Plata. Vivir en precario no es nada nuevo para los porteños, y aunque las canciones hablen de las más amargas traiciones y desamparos, quizás el tango también se pueda considerar una fructífera adaptación, una manera de soñar juntos e independizarse del mañana.

Como en una rotonda cualquiera y en numerosas sociedades, tienes más derechos en el círculo interior. Allí los errores son posibles al abrigo del círculo exterior, allí se permiten pasos más largos, ganchos, boleos, pequeñas florituras con los pies que no se agarran al suelo. Es decir, si todavía hay espacio hacia fuera en el círculo interior. Hasta allí huyen tanto los desenfrenados como los principiantes que no logran adecuarse con improvisación a la circulación en sentido contrario a las agujas del reloj. Estar siempre preparado para tener que cambiar de dirección, detenerse, transformar un giro derecho en un cauteloso giro izquierdo, darse cuenta de las posibilidades de los pasos cortos para que no se conviertan en monótonas repeticiones. Aquí todo el mundo parece saber esto, como si fuera algo innato. ¡Sí, en aquéllos que tienen algunos decenios a las espaldas sobre la pista! Pero no es innato. Del mismo modo que no lo es un cierto lenguaje de palabras y sintaxis. Mas, la posibilidad es seguramente innata.

El tango social requiere habilidad e imaginación, y la mayoría de la gente evita las milongas al principio, salvo para ver a otros bailar. Se limitan a los ensayos de baile los primeros años, mientras los fundamentos se asientan en el cuerpo. Para eso hay la llamada práctica por la tarde o tarde noche. Aquí en el Canning, los lunes, es tradición una práctica específica para hombres, entre cursillo y cursillo. Lo descubrí participando. Por casualidad. Era mi primera noche de lunes en Buenos Aires y acudí temprano al cursillo de perfeccionamiento de Natalia Games y Gabriel Angio. Vi a hombres bailar con hombres y también a mujeres con hombres, y un tipo amable me invitó a ensayar con él. Al rato me preguntó si quería intentar llevar el baile. Intercambiamos papeles y comencé a fijarme mejor en los trazados sobre los que el instructor trabajaba con la ayuda de los diferentes muchachos del grupo.

Seguimos turnándonos en llevar el timón en jocosos experimentos, mientras yo me admiraba de lo modernos que eran los hombres argentinos. Y en realidad, esta admiración continuó, a pesar de enterarme de que esto era la llamada práctica para hombres. Las mujeres participaban en pie de igualdad. Al comenzar la verdadera clase, se volvió a los roles tradicionales, las mujeres ensayaban cómo ser llevadas, los hombres cómo llevar.

La cercanía requiere que me sienta a gusto junto a mi pareja de baile y que aprenda a sentirme a gusto con los demás. Estoy desarrollando el libro tanguero de mi propio cuerpo. Al mismo tiempo aprendo a no ver a aquellos junto a los que no creo que me pueda sentir bien justo ahora. Y quizás no ver en absoluto a aquellos que no conozco o que no he visto bailar. En Buenos Aires se saca a bailar con los ojos, enviando signos de interrogación con las cejas si hace falta. Nadie debe verse obligado a hacer un viaje en balde para invitar a bailar. La tradición simplemente manda que nos encontremos al borde de la pista si la invitación es mutua. La mujer se acerca por el camino más corto a la pista, donde espera, mientras el hombre recorre el trayecto más largo. En las milongas tradicionales se considera una grosería acercarse a la mesa de alguien e invitarle a bailar con palabras. Entre las generaciones más jóvenes es aceptable entre conocidos y, en este caso, igual de aceptable contestar que no.

Si no existiera la cortina, sería más complicado encontrar a una pareja de baile. Cortina se llama el tradicional descanso que se toma después de cada tanda de tangos. Ésta, generalmente, se compone de cuatro tangos, cuatro canciones de los tesoros del arte tanguero. Cuatro tangos, cuatro valses tangueros o canciones milongas. (Y cuando menos lo esperas intercalan una serie de canciones de rock, si no de salsa y, a veces, el baile popular argentino, la chacarera). La milonga es la danza a la que deben su nombre las sesiones de baile tanguero. De este modo, la palabra milonga tiene doble significado. Es el baile más antiguo dentro de la familia tanguera y requiere un movimiento de pies mucho más vivaz que en otras ocasiones, más rápido y muy a ras del suelo. A menudo a la milonga se le denomina la madre o predecesora del tango, junto al candombe, el baile de los afroargentinos.

Durante la cortina todo el mundo abandona la pista. Se considera de simple buena educación, igual que el cambio de pareja. Bailar con la misma persona dos o tres tandas seguidas significa que los involucrados son o matrimonio, novios, verdaderos amantes o futuros amantes. La mayoría respeta esta interpretación, tanto en la milongas por la tarde, como en las milongas nocturnas, hasta bien entrada la noche. A partir de las tres el gentío en la pista empieza a perder su número, y entre las cuatro y las seis los milagros pueden ocurrir. Entonces es divertido bailar al son de la música de Osvaldo Pugliese. Grabaciones de los años cuarenta del siglo pasado. E incluso de Piazzolla.

Llueve esta noche. Una noche otoñal a principios de abril. La pista del Canning tiene fama de ser una de las mejores de la ciudad. Pero el tejado tiene goteras. En Buenos Aires muchos tejados tienen goteras este año. Las gotas se precipitan atravesándolo, aterrizando en el extremo de la pista, delante de las mesas, como para recordar que hay crisis. Que si a menudo ha sido menester, ahora es de absoluta necesidad seguir “tangueando”.

El reloj va camino de las cuatro cuando empiezo a bailar con Alexander. Me parece que llevo sin bailar con él desde la madrugada del Viernes Santo. Eran las últimas tandas en el Niño Bien y yo —hacía tiempo que me había quitado todo calzado elegante, con los pies desnudos dentro de polvorientas zapatillas de tela con suelas de cuero planas para bailar— pude leer en el semblante de algunos jóvenes sentados a una mesa que mis pies resultaban bastante graciosos.

Me siento a gusto con este hombre tangomaníaco, alto y moreno, ahora cuando ha llegado la hora de los pasos largos. La hora del júbilo y el atrevimiento. La cercanía es libertad, no flirteo, mientras bailamos. La prohibición no escrita del boleo, con el pie en alto, se levanta. Y él se siente a gusto conmigo. Puede jugar, permitirse algo nuevo que no sabe en qué acabará, rematarlo, sorprendiéndose a sí mismo y a mí. Es fácil seguirlo, y cuando malinterpreto algo, lo convierte en un nuevo juego improvisado. Quiero volver a bailar con vos, dice, no esta próxima tanda, sino la siguiente. ¿Vos dónde vas a estar ? ¡Quedate, por favor, donde pueda verte! Está en compañía de mujeres jóvenes esta noche, probablemente de su edad, cerca de los treinta, y veo que una de ellas se queda en la mesa esperándolo. Bailan. En un nuevo abrazo. Intercambiando nuevas corrientes. Le alcanza hasta el pecho, fina, con facciones japonesas, movimientos cautelosos. Apacible. En un santiamén él adecua su dirección a su carácter, a su cuerpo, su equilibrio, sus posibilidades mutuas en un baile común. Y una instantánea eternidad después, a otras posibilidades conmigo.

Después de nuestra segunda tanda, decido largarme, acompañando a unas amigas que viven en San Telmo; de este modo me puedo apear del coche en alguna parte de la zona de Congreso donde me hospedo. Estoy satifecha con la noche, habiendo bailado con otros magníficos bailarines. Y me parece de mala educación esperar más tandas con Alexander y no tengo ganas de bailar con otros. Tengo que comprarme cedés para llevarme a Europa. Hay un vendedor en el local, Jorge, que conduce un taxi y atrae a los clientes bailando. Todavía no había conseguido un disco bueno cien por cien de Carlos Di Sarli y...

Y luego a ponerse los zapatos de calle.

Me he cambiado de calzado de un pie y quitado las zapatillas de baile del otro, cuando lo veo a unos cuantos metros. ¡Me está mirando! De pie, con los brazos relajados, en pose de espera, frente a mí, oblicuamente. Sin gestos. Sin acercarse. No es necesario. Sé lo que quiere y esto lo sabe él cuando me calzo las zapatillas de nuevo. Las zapatillas de Farroni, hechas a medida, me están casi bien, empezando a amoldarse a mí. Se acerca a la pista y espera allí.

Es entre baile y baile, con el reloj encaminándose hacia las cinco, cuando surge la pregunta sobre los mejores bailarines del mundo. Dado que dos veces la malinterpreto, logro pensar ¿tendrá megalomanía este tipo? ¿Tendrá no sé qué planes disparatados...?, o quizás sea aún mejor bailarín de lo que me imaginaba. ¿Pero el mejor del mundo?

¿A qué te refieres? ¿Te refieres a ti mismo?, pregunto al final para enterarme mejor y para mostrarme educada.

Dejame a mí fuera, me dice, al tiempo que nos reencontramos en un abrazo clásico. Sé que aquí hay gente a la que le gusta verte bailar conmigo, pero me refiero a otra cosa. Tomate tres segundos para mirar alrededor. Entonces verás los mejores tangueros del mundo sobre la pista.

Y robo un poco de atención de mí misma, de la música y el baile para intentar adivinar qué es lo que quiere decir. ¡Fabián Salas se ha puesto en marcha! ¡Válgame Dios!, él que lleva sentado toda la noche a una mesa junto a la pista hablando con otros hombres de mediana edad. Pero ¿él es el mejor tanguero del mundo? ¿Y con quién está bailando? No es la mujer con la que hace las demostraciones. Veo a Darío, un jovencísimo bailarín de demostración que bailó alquilado hace poco en el Festival Internacional del Tango de Fabián y Gustavo Naveiras, pero en este momento está sentado charlando. En la pista apenas hay de siete a diez parejas. Y nosotros. No, no veo a ningún bailarín conocido salvo Fabián. Algunos rostros los he visto antes, pero... no. Incluso la pareja que salió a la palestra sobre las dos se ha ido. Ezequiel y Sabrina, que de vez en cuando sacude el culo con extraña gracia. Para un tanguero de demostración es importante encontrar sus propias señas de identidad y hacerlas visibles. Tal y como se permite Geraldina de manera brillante. Se abre en esplit o espagat cuando menos lo esperas, no en el aire como una bailarina de ballet, sino sobre el suelo, y luego se eleva como un resorte de nuevo. A veces se apoya un instante sobre sus talones, de modo que los tacones altos de sus zapatos quedan tumbados sobre la pista y el juego de pies parece completamente confuso y callejero. Geraldina es la que está más en boga ahora, la más popular de las que salen a la palestra en las milongas, joven, morena, suave, hermosa y con aires de convicción. Pero no está aquí. No ahora.

¿A qué se refiere el hombre? ¿De quiénes está hablando? ¿Y quién es él mismo? La respuesta a esta segunda pregunta no la requiero en palabras. Lo llamo Alexander y tal vez sea norteamericano de ascendencia rusa. No lo sé, ni si se ha instalado definitivamente, ni cuándo, en Buenos Aires. En esta ciudad que de alguna forma crece y se expande en mi mente, al intentar entender lo que él quiere decir.

¿Te refieres entonces a Fabián Salas?

No. Fabián está bailando ahora y es inusual verlo bailar en las milongas. No me refiero a él en particular. Estoy hablando de esos mejores tangueros del mundo que disfrutan de las horas postreras, los que salen tarde a la pista y nadie ve. No bailan para los espectadores, lucen más cuando la mayoría de la gente se ha ido a casa, no bailan para otros y nadie los nota. Ésos son los mejores tangueros del mundo. ¿No lo ves?, ¡eso es magia! El mundo no tiene ni idea. Lo sabés vos. Lo sé yo. Guardátelo como un recuerdo personal. Una pizca de magia, dice Alexander, quien empuja, más de una vez, mis rodillas hacia abajo con las manos, cuando alguna de ellas se queda como suspendida en el aire de la sorpresa y la fascinación por sus insospechados giros e inesperadas direcciones en las que yo me quedo varada.

Nuevas leyes regían ya. No sé qué fue de la ley de la gravedad, pero sé que me resultó bastante más difícil cambiar de calzado la segunda vez que me preparaba para despedirme de la milonga en Palermo esa mañana de martes. Tal vez era una especie de asesinato el abandonar la magia mientras todavía había gente bajo su influjo.

Buenos Aires, 9 de abril 2002

Título original islandés: Heimsins besti tangóari

Traducción española: Kristinn R. Ólafsson

Heimsins besti tangóari

2011-08-13T06:27:00.000-07:00

Heimsins besti tangóari

Smásaga eftir Kristínu Bjarnadóttur

Langar þig til að dansa við heimsins besta tangódansara? heyrist mér hann segja - ¿Querés bailar con el mejor tanguero del mundo? - og dansgleði mín tyllir sér á tær þar sem við stöndum og bíðum eftir næsta tangó í heitri argentínskri haustnóttinni. Ég heyri ekki fleirtöluna, ekki heldur þegar hann endurtekur spurninguna á ensku:

Do you want to dance with the best dancers in the world?

Um hvað var hann að tala? Átti hann við sjálfan sig, sem ég dansaði við nú þegar? Undarleg spurning.

Vissulega var hann dansari að mínu skapi og norðurevrópsk og tangóþyrst sem ég er, ákvað ég fyrir nokkrum vikum að fyrstu sporin okkar saman yrðu ekki þau síðustu. Það var hér á sama stað, Salón Canning við Scalabrini Ortiz í gamla Palermo. Við könnuðumst við hvort annað frá námskeiði hjá Corina de la Rosa og Julio Balmaceda og hann bauð mér upp í miðri töndu eða fjögurralagasyrpu og kom mér á óvart með snerpu og kraftmiklum vindmyllum, snúningum sem umturnuðu mér í mylluvæng. Það fólst skondin ögrun í því að fylgja honum og næstu vikurnar var ég fljót að taka eftir hvort hann var mættur á sömu milongu og ég. Stundum komst hann ekki hjá því að taka eftir mér og það kom fyrir að við ferðuðumst saman á innanhússvegum tangósins. Þess á milli varð ég vitni að því hvernig hann gerði sig heimakominn á ólíkum milongum, tangódansleikjum, í Buenos Aires. Hann dansaði einatt með sömu einbeitingu að því er virtist, stundum manískt, hverja tönduna á fætur annarri við ólíkar konur frá því að nóttin var ung og sem þéttast var á dansgólfinu og þar til aðeins voru eftir þeir sem gerðu sig að kóngum og drottningum með því að vera um kyrrt. Héldu áfram að dansa þegar hljómsveitin hætti að leika og stundir geisladiskanna byrjuðu á ný. Þegar tími örstuttra spora - vegna umferðarhættu - var liðinn hjá.

Framan af nóttu gildir agaðasta sort af sósíal tangó á vel sóttum milongum. (Í Evrópu tala tangóunnendur um sósíal tangó til aðgreiningar frá sýningardansinum og Argentínumenn nota þá nafngift.) Fyrirframsamin kóreógrafía er óhugsandi, hún er spuni, sífelld leit að leið til að túlka tónlistina á mjög takmörkuðu gólfplássi. Samspilið hjá hverju pari fyrir sig sem dansar brjóst við brjóst, kinn við kinn eða enni við kinn, yrði krumpað ef ekki væri samstillingin milli ólíkra para á leið sinni mót sólu. Árekstrar eru nokkuð sem „ekki gerist“ sama hve þröngt er á dansgólfinu. Að halda stílnum og stoltinu þrátt fyrir allar ytri takmarkanir, það er galdurinn meðal tangódansara, trúlega líkt og þegar tangóinn var að mótast, vaxa upp úr vanmætti og vonbrigðum í hverfum fátækra og aðfluttra við Rio de la plata. Að lifa við óöryggi er ekkert nýtt fyrir Buenos Airesbúa og þótt söngvarnir fjalli um sárustu svik og horfin skjól, má kannski líta á tangódansinn sem frjóa aðlögun, aðferð til að dreyma saman og gera sig óháðan morgundegi.

Líkt og á venjulegu hringtorgi og í mörgum samfélögum ertu rétthærri í innsta hringnum. Þar eru mistök hugsanleg í skjóli hinna ytri, þar leyfast lengri spor, ganchos, bóleos, smáskreytingar með fótum sem ekki halda sér við gólfið. Það er að segja ef enn er útrými í innsta hringnum. Þangað flýja bæði hömlulausir og viðvaningar sem ekki hafa tök á að laga sig að umferðinni mót sólu með spuna. Að vera sífellt viðbúin því að þurfa að breyta um átt, nema staðar, snúa hægrigíró upp í varlegan vinstrigíró, koma auga á möguleika stuttu sporanna svo þau verði ekki einhæfar endurtekningar. Hér - í tangósölum Buenos Airesborgar - virðast allir kunna þetta, sem væri það meðfætt. Já, hjá þeim sem eiga áratugi að baki á dansgólfinu! En það er ekki meðfætt. Ekki frekar en ákveðið talmál með orðum og setningarbyggingu. En möguleikinn er örugglega meðfæddur.

Sósíal tangó krefst hæfni og hugmyndaflugs og flestir hér í borg láta dansiböllin - milongurnar - eiga sig til að byrja með, nema þá til að sjá aðra dansa. Láta sér nægja dansæfingar jafnvel fyrstu árin meðan grunnlögmálin eru að hreiðra um sig í líkamanum. Til þess er svonefnd práctica síðdegis eða snemma kvölds. Hér á Canning er hefð fyrir sérstakri mánudagspráctica fyrir karlmenn, milli námskeiða. Ég komst að því með því að taka þátt. Óvart. Það var fyrsta mánudagskvöldið mitt í Buenos Aires og ég mætti snemma á framhaldsnámskeið hjá Gabriel Angio og Natalia Games. Ég sá karlmenn dansa við karlmenn og líka konur við karlmenn og vingjarnlegur náungi bauð mér að æfa með sér. Eftir smástund spurði hann hvort ég vildi prófa að stjórna. Við höfðum hlutverkaskipti og ég fór að taka betur eftir hvaða mynstur leiðbeinandinn var að fást við með aðstoð ólíkra drengja úr hópnum. Við héldum áfram að stjórna á víxl í kátínufullum tilraunum, meðan ég dáðist að því hve argentínskir karlmenn væru nútímalega sinnaðir. Og raunar hélt sú aðdáun áfram þótt ég kæmist að því að þetta var svokölluð práctica fyrir karlmenn. Konur tóku þátt sem jafningjar. Þegar sjálf kennslustundin hófst var svissað yfir í hefðbundna hlutverkaskipan, konur þjálfuðu sína fylgni og karlar stjórn.

Nálægðin krefst þess að mér líði vel með þeim sem ég dansa við og ég læri að láta mér líða vel með fleirum. Er að þróa tangóbók míns eigin líkama. Um leið læri ég að sjá ekki þá sem ég trúi ekki að mér geti liðið vel með einmitt núna. Kannski alls ekki þá sem ég ekki þekki eða hef ekki séð dansa. Í Buenos Aires er boðið upp með augunum. Spurningarmerki send með augabrúnunum ef þarf. Enginn á að þurfa í snuðferð að bjóða upp. Hefðin býður manni einfaldlega að hittast við jaðar dansgólfsins ef boðið er gagnkvæmt. Konan gengur stystu leið að dansgólfinu og bíður þar meðan karlmaðurinn tekur á sig lengri leiðina. Á hefðbundnum milongunum þykir dónaskapur að ganga að borði einhvers og bjóða upp með orðum. Meðal yngri kynslóðanna er það í lagi milli þeirra sem þekkjast og þá álíka mikið í lagi að segja nei.

Ef ekki væri cortínan væri flóknara að finna sér dansfélaga. Cortina kallast hið hefðbundna hlé eftir hverja töndu eins og tangósyrpan nefnist. Hver tanda er yfirleitt fjórir dansar, fjögur lög úr fjársjóði tangótónlistarinnar. Fjórir tangóar, fjórir tangóvalsar eða fjögur milongalög. (Og þegar minnst varir kemur rokksyrpa, ef ekki salsa og stundum argentínski þjóðdansinn chacarera.). Milongan er dansinn sem gefur tangódansleikjum nafn sitt. Orðið milonga hefur þannig tvíþætta merkingu. Hann er elsti dansinn í tangófjölskyldunni og krefst þess að tekið sé til fótanna á mun fjörlegri hátt en annars, hratt og mjög jarðbundið. Oft er talað um dansinn milonga sem móður tangósins, eða fyrirrennara ásamt candombe, dansi afróargentínara.

Í cortínunni fara allir af gólfinu. Slíkt þykir sjálfsögð kurteisi, rétt eins og það að skipta um dansfélaga. Að dansa við sömu manneskju tvær eða fleirir töndur í röð þýðir að þar eru hjón á ferð, kærustupar, alvöru elskendur eða verðandi elskendur. Flestir virða þá túlkun bæði á síðdegismilongum og fram eftir nóttu á næturmilongum. Eftir klukkan þrjú byrjar þyrpingin á dansgólfinu að þynnast og milli fjögur og sex geta undur gerst. Þá er gaman að dansa tónlist Osvaldos Pugliese. Upptökur frá fimmta áratug síðustu aldar. Og jafnvel Piazzolla.

Það rignir í nótt. Haustnótt í byrjun apríl. Gólfið á Canning hefur orð á sér fyrir að vera eitt af bæjarins bestu. En þakið lekur. Í Buenos Aires eru mörg þök sem leka í ár. Droparnir hraða sér í gegn, lenda yst á dansgólfinu fyrir framan borðin eins og til að minna á að það er kreppa. Að oft er þörf en nú er nauðsyn að tangóa sig áfram.

Á fjórða tímanum byrja ég að dansa við Alexander. Mér finnst að ég hafi ekki dansað við hann síðan aðfaranótt föstudagsins langa. Það voru síðustu töndurnar á Niño Bien og ég - löngu komin úr öllu fótafíniríi, berfætt í rykugum tuskuskóm með flötum dansleðurbotnum - gat lesið af svip nokkurra ungmenna sitjandi við borð að ég var frekar fyndin til fótanna.

Mér líður vel með þessum hávaxna tangómaníska manni, nú þegar tími löngu sporanna er kominn. Tími gáskans og dirfskunnar. Nálægðin er frelsi ekki daður þegar við dönsum. Hinu óskráða banni við boleo með fótinn hátt á lofti er aflétt. Og honum líður vel með mér. Getur leikið sér, leyft sér eitthvað nýtt sem hann veit ekki hvar mun enda, fylgt því eftir og komið bæði sér og mér á óvart. Það er auðvelt að fylgja honum og þegar ég misskil eitthvað spinnur hann úr því nýjan leik.

Ég vil dansa við þig aftur segir hann, ekki næstu töndu en þar næstu. Hvar verðurðu? Viltu vera þar sem ég sé til þín! Hann er í félagsskap ungra kvenna þessa nótt, trúlega á hans aldri nálægt þrítugu og ég sé að ein þeirra er eftir við borðið og bíður hans. Þau dansa. Í nýju faðmlagi. Skiptast á nýjum straumum. Hún nær honum í brjóst nett með japanska andlitsdrætti, varlegar hreyfingar. Kyrrlát. Leifturhratt lagar hann stjórn sína að hennar skapi, hennar líkama, hennar jafnvægi, þeirra möguleikum í sameiginlegum dansi. Og augnabliks eilífð síðar að öðrum möguleikum með mér.

Eftir aðra tönduna okkar ákveð ég að drífa mig, verða samferða kunningjakonum sem búa í San Telmo, þá get ég hoppað úr bílnum einhvers staðar á Congresosvæðinu þar sem ég bý. Ég er ánægð með kvöldið, búin að dansa við fleiri góða dansara. Finnst dónaskapur að bíða eftir fleiri töndum með Alexander og mig langar ekki til að dansa við aðra. Ég þarf að kaupa geisladiska að hafa með mér til Evrópu. Það er sölumaður á staðnum, Jorge sem keyrir leigubíl, selur heimabrennda diska með völdum sígildum tangóhljómsveitum, dansar til sín viðskiptavini og ekur þeim svo heim.

Ég var ekki búin að útvega mér neinn pottþéttan disk með Carlos Di Sarli og ...

Og svo í götuskóna.

Ég er búin að hafa skóskipti á öðrum fæti og komin úr dansskónum á hinum þegar ég sé hann í nokkurra metra fjarlægð. Hann horfir á mig! Stendur með afslappaða handleggi í biðstöðu skáhallt fyrir framan mig. Án svipbrigða. Kemur ekki nær. Þess þarf ekki. Ég veit hvað hann vill og það veit hann þegar ég mjaka mér aftur í dansskóna. Sérsaumuðu skórnir frá Farroni eru að verða góðir, farnir að laga sig að mér. Hann færir sig nær dansgólfinu og bíður þar.

Það er milli dansa þegar liðið er á fimmta tíma næturinnar, sem spurningin um heimsins bestu dansara kemur. Út af því að mér misheyrist tvisvar næ ég að hugsa er maðurinn með mikilmennskubrjálæði! Er hann með einhver ævintýraleg plön eða... kannski er hann enn betri dansari en ég hef gert mér grein fyrir. En heimsins besti? Hvað áttu við. Áttu við sjálfan þig, spyr ég loks til að verða einhvers vísari og til að vera kurteis.

Sleppum mér, segir hann um leið og við finnum hvort annað aftur í klassísku faðmlagi. Ég veit að hér er fólk sem finnst gaman að horfa á þig dansa við mig, en ég á við annað. Taktu þrjár sekúndur í að líta í kringum þig, þá sérðu heimsins bestu dansara á gólfinu.

Og ég stel smáathygli frá sjálfri mér, tónlistinni og dansinum til að reyna að giska á hvað hann meinar. Fabián Salas er kominn af stað! Svei mér þá, hann sem er búinn að sitja við borð næst dansgólfinu og spjalla við aðra miðaldra menn alla nóttina. En er hann heimsins besti dansari? Og við hverja er hann eiginlega að dansa! Ekki konuna sem hann sýnir með. Ég sé Dario, kornungan sýningardansara sem leigudansaði á Alþjóðlegu tangóhátíðinni þeirra Fabiáns og Gustavo Naveiras fyrir skömmu, en hann situr bara og spjallar þessa stundina. Á gólfinu varla nema sjö til tíu pör. Og við. Nei, ég sé enga þekkta dansara nema Fabián. Sum andlitin hef ég séð áður, en ... nei. Meira að segja parið sem tróð upp um tvöleytið er farið. Ezequiel og Sabrina sem á það til að hrista rassinn með skringilegum sjarma. Fyrir sýningardansara er um að gera að finna sín séreinkenni og gera þau sýnileg. Eins og Geraldina leyfir sér með glans. Vippar sér í splitt eða spígat þegar minnst varir, ekki í loftinu eins og ballettdansari heldur á gólfinu og eins og fjöður upp aftur. Stundum stígur hún augnablik í hælana þannig að háu skóhælarnir leggjast á gólfið og fótaburðurinn sýnist fullkomlega brenglaður eða götudanslegur. Geraldina er sú sem er mest í tísku núna, vinsælust af þeim sem troða upp á milongum, ung, svarthærð, mjúk, falleg og fullvissuleg. En hún er ekki hér. Ekki núna.

Hvað á maðurinn við? Um hverja er hann að tala og hver er hann sjálfur? Svari við síðustu spurningunni geng ég ekki eftir með orðum. Ég kalla hann Alexander og kannski er hann norðuramerískur Rússi að uppruna. Ég veit það ekki, né heldur hvort né hvenær hann er alkominn til Buenos Aires. Í fjórtánmilljónmannaborginni sem eins og vex, tútnar út í huga mér við að átta mig á hvað hann á við. Áttu þá við Fabián Salas?

Nei. Fabián dansar núna og það er óvenjulegt að sjá hann dansa á milongum. Ég á ekki sérstaklega við hann, ég er að tala um þessa heimsins bestu dansara sem njóta síðustu tímanna,fara seint út á gólfið og enginn sér þá. Þeir dansa ekki fyrir áhorfendur, njóta sín best þegar flestir eru farnir heim, dansa ekki fyrir aðra og enginn veit af þeim. Það eru heimsins bestu tangódansarar. Sérðu það ekki, þetta eru töfrar! Heimurinn hefur ekki hugmynd. Þú veist það. Ég veit það. Geymdu það bara með þér eins og persónulega minningu. Brot úr töfrum, segir Alexander, sem ýtir hnjánum á mér niður á við með handafli oftar en einu sinni, þegar annað hvort þeirra eins og festist í loftinu af undrun og í spurn yfir óútreiknanlegum snúningum hans og óvæntum áttum sem ég stranda í.

Ný lögmál voru tekin að ráða. Ég veit ekki hvað varð af þyngdarlögmálinu en ég veit að það reyndist mér öllu erfiðara að hafa skóskipti í annað sinn sem ég bjó mig undir að kveðja milonguna í Palermo þennan þriðjudagsmorgun. Ef til vill var það eins konar morð að yfirgefa töfrana meðan enn var fólk í þeim.

Buenos Aires, 9. apríl

Den heta tangosommaren har börjat

2007-12-28T06:04:00.000-08:00

Den heta tangosommaren har börjat

2007-06-08

Tangocamp, som arrangerades i det sydliga Sverige för första gången år 2000, har vuxit till en fyra veckors Festival och blivit Europas största. I år äger den rum i fyra olika länder under perioden 7 juni till 2 juli med ett par dagars uppehåll för att förflytta sig mellan Tyskland, Grekland, Sverige och Italien.
Se vidare www.tangocamp.com Övriga detaljer angående Sveriges tangosommar bör vara lättillgängliga på http://tangoportalen.com/ Och en flitigt uppdaterad källa till hela världens tangofestivaler finns på en norsk sida under festivaler www.tangoslo.net

Den heta tangosommaren har dessutom redan börjat i Köpenhamn. Den 16-20 maj dansades det argentinsk tango natt och dag då Köpenhamns tangoförening höll sin tredje internationella tangofestival.
Den ägde rum i den rymliga Kedelhallen på Frederiksberg där takhöjden var estetiskt inredd med segel ovanför de ca 300 dansande varje natt.
Seglen var inte bara dekorelement utan utgjorde även filmduk för oss som höjde blicken medan vi satt och vilade. Naturligtvis dansfilmer som Singin in the Rain.
Förutom dagmilongor och nattmilongor; workshops med fyra argentinska pedagoger och uppvisningsdans vid midnattstid, då också två av Köpenhamns egna tangopar fick vind i seglen, så satsar festivalen stort på bra musik.
Det blev en rad utsökta DJ:s samt levande musik på fyra Milongor, allt ifrån nio mannabandet Orquesta Tipica Imperial, som gav de dansande en reell utmaning, och Quarteto Silencio som spelade under två nätter, till Danmarks egen tangotrio Tre Til Tango, som spelade söndag eftermiddag på en Cool Down Milonga. Denna avskedsdans arrangerades i samarbete med Dulce de Tango, en återkommande söndagsmilonga.
Mer info www.dulcedetango.dk Tangotrions hemsida är http://www.tretiltango.dk/
Festivalens hemsida är www.tangofestival.dk
Översikt över danska tangoaktualiteter www.tango.dk

Alltså en bra början på en het tangosommar i Danmarks huvudstad, där man numera kan hitta en milonga eller practika (ställen där man dansar eller tränar argentinsk tango) varje kväll i veckan, i likhet med Europas större tangometropoler som Paris och Berlin.
Dessutom ges det ut två tangotidskrifter varav den ena är tangoföreningens medlemstidning. Den andra La Milonga, ges ut av tangosalongen La Milonga i Tingluti på Nørrebro. Den kommer ut 6 gånger om året med kompakt tangoinfo och fokus på tangohistoriska texter.

Tangons återkomst även i lantlig idyll
Navina Östergård och Gunner Svensen är ett pionjärpar när det gäller den argentinska tangons renässans i Danmark. De började presentera tango år 1991, med Århus som bas. I dag är de aktiva på var sitt håll som tangoarrangörer i Köpenhamn.
Navina har drivit sin tangoskola i femton års tid och har även varit flitig med att invitera argentinska gästlärare för workshops.
Den 29 juni till 3 juli arrangerar hon sin årliga Marathon festival, där det bjuds på workshops, dagen lång till lågpris. Tanken är att deltagarna skall kunna träna allt vad de orkar, under vägledning av olika lärare som har fantasi nog att ta hand om en stor grupp.
Närmare info finns på Navinas hemsida där hon också har generöst lagt ut sin ”speciale-opgave om tango”, en vetenskaplig uppsats vid Århus Universitet 1991, med analyser av utvalda tangotextar under titeln Sentimentalitetens struktur – En studie i argentinsk tango.
Se vidare http://www.tangoskolen.dk/
Gunnar Svensen som har sin regelbundna tangoverksamhet i Christianshavn, har kommit på ett festival koncept som ger en lång rad nordiska lärare i tango möjlighet att träffas och samarbeta. I år håller han för andra gången sin Tango del Norte, en Nordisk tangofestival i Köpenhamn från onsdag den 1 till söndag den 5 augusti 2007.
Där finns även generös satsning på levande musik med nordiska tangoband i dialog med svenskargentinska Orquesta Tipica Tangarte (hemmahörande i Malmö), till och med en konsert med ett finskt tangoband.
Se vidare www.tangodelnorte.dk
En arrangör som satsar på den Danska sommarens lantliga idyll är den argentinske gitarristen Alejandro Sancho. För tredje gången ställer han till med två veckors tangofestival (tillsammans med kursledare) på Vrå Högskola på det nordliga Själland. (45 km. norr om Ålborg); från den 14 till den 27 juli i år.
Lärarna kommer från Argentina, Danmark och Sverige och förutom workshops i dansen så bjuds det på musikaliska föredrag, med tangopianisten Charlotte Støjberg Schmidt i samarbete med Alejandros eget tangoband: Fernando Marzan Quintet.
Information finns på högskolans hemsida: www.vraahojskole.dk/tango.htm

Text skriven för Danstidningen på nätet

Kristín Bjarnadóttir

Om mig cv på svenska

2007-08-26T16:32:00.000-07:00

Om mig, Kristín Bjarnadóttir:

Jag föddes vid Islands nordkust och växte upp på en gård där jag som 11-åring bl a fick vara fåraherde. Skolgång var begränsat till c.a.3 månader per år samt distansläsning, men danskvällar med dragspel hörde till den mörka vintertiden på landet. Då samsades flera generationer i danslekarna. Mitt körkort fick jag ta utan att ha fått syn på något trafickljus i mitt liv! Som 17-åring for jag med mitt nya körkort - fast jag tog bussen - till Reykjavik och första utlandsresan blev som anställd ombord på skeppet Gullfoss.

Teatern blev senare ett legitimt sätt att delta i urbana sociala lekar, jag fick min 3-åriga utbildning på scenskolan vid Odense Teater på Fyn, med en hel del dans på programmet och världskända danslegenden Nini Thilade bland lärarna. Efter ett antal år inom teaterns fiktiva verkligheter i Danmark och sen på Island, fastnade jag för Sveriges västkust under sent åttiotal. Här såg jag hur träden kunde hitta väg för sina rötter och växa på klippor och jag började iaktta mina egna rötter härifrån. Jag spelade teater, läste litteratur och filosofi vid Göteborgs Universitet, skrev poesi och arbetade som frilans kulturjournalist och översättare.

I januari 2002 fick jag ett pris för dikten Fyrsti dansinn (Första dansen) i en poesitävling på Island och från februari till april samma år vistades jag som stipendiat i Buenos Aire, tangons vagga. Berättelsen Världens bästa tanguero publicerades först i Danstidningen i Stockhom och senare på isländska och spanska i en och samma bok. I Reykjavik har jag också - i samarbete med den argentinska bandoneonisten och tonsättaren Carlos Quilici - gjort ett helaftonsprogram med på scenen i Nordens Hus hösten 2005 samt en variant på kulturnattan/menningarnótt, med en tidig version av dikter som sedan samlades under titeln Ég halla mér að þér og flýg/Jag luter mig mot dig och flyger (kolla: Tangó á menningarnótt, 20. ágúst 2005).

Kristín Bjarnadóttir kb.lyng@gmail.com

http://tangoportalen.com/Stinacita
www.mamut.net/bjarnadottir

Medlem i Författarcentrum Väst, och i Rithöfundasamband Íslands http://rsi.is/

Styrelsemedlem i Litteratursamfundet Kambodja-Sverige http://www.khmersweden.com/new.htm /

Texter i svenska tidskrifter se översikt February 2007

Tango Del Norte

2007-08-20T00:45:00.000-07:00

1.-5. ágúst var Tango del Norte haldin í Kaupmannahöfn í annað sinn. Markmiðið er að stefna saman þekkingu norrænna tangólistamanna sem hafa barist fyrir lífi tangósins af eldmóði árum saman. Framkvæmdastjóri og hugmyndasmiður hátíðarinnar er Gunner Svendsen einn helsti frumkvöðull Dana á sviði tangósins allt frá árinu 1991 ásamt Navinu Østergaard sem þá lauk rannsóknarritgerð um argentínskan tangó undir titlinum “Sentimentalitetens struktur”.

Trúarbrögð eða veðrið

- Munið að tangó eru ekki ein trúarbrögð heldur mörg! Við kennum þau sem við trúum á, segja dansararnir Mette Munk Andresen og Martin Pedersen með alvöru í glettninni. Þau eru menntuð í Estudio DNI, nútíma tangóskóla í Buenos Aires. Þemað er “Molinetti - varianter i den lille mölle”. Kennslustofan sirkustjald með parkettgólfi við menninngarmiðstöðina í Vanløse. Á þriðja tug leiðbeinenda frá Danmörku, Noregi, Svíþjóð, Íslandi og Argentínu eru þar að störfum dagana fimm.

Hany Hadaya og Bryndís Halldórsdóttir voru að kenna í annað sinn á Tango del Norte. Það var gaman að vera vitni að námskeiði hjá þeim, færni þeirra er augljós, smitar stóran hóp nemenda með dansgleði. Bryndís kvað hátíðina fínt tækifæri fyrir tangókennara á Norðurlöndum til að hittast og kynnast í starfi. Á alþjóðlegum hátíðum er falast er eftir argentínskum gestakennurum, en norræn hátíð sækist eftir norrænum. Þetta er nýtt og aðdáunarvert framtak hjá Gunner staðfestir, Bryndís.

Marcella Troncoso er fædd og uppalin í Buenos Aires en býr og starfar í Málmey. Hún kennir gjarna einsömul og einn daginn leit ég við í tíma í kvennatækni hjá henni. Milli kennslustunda svaraði hún spurningu minni um hvað krefst til að fylgja vel í tangó. Hvað er mikilvægast?

- Að hlusta og samtímis að vera sjálfstæð. Það er mikilvægast. Að finna fyrir dansfélaganum en finna eigin leið til að bera ábyrgð á jafnvæginu. Og líka að leitast við að hlusta á tónlistina gegnum hann, samsama sig hans túlkun, því hann les gólfið gegnum þig ...

Þegar Marcella talar um “gólfið” þá talar hún held ég um það sem við stundum köllum jarðsamband, og um rými og orku. Og þegar ég læt eftir mér að spyrja hvort hún finni mun á því að kenna norðurlandabúum og fólki sem býr á syðri breiddargráðum eða í Argentínu fæ ég líka svar eftir smá tog. – Jú norrænt fólk túlkar öðruvísi. Það er ekki eins mikil hlýja ... faðmlagið er ekki neitt sjálfsagt þegar vinir hittast, fólk er formlegra hér, heilsar meira með handabandi. Norðurlandabúar eru ekki eins öruggir með sig í hreyfingum og það hefur áhrif á tjáskiftin milli dansfélaga, segir Marcella með svolítilli tregðu en bætir við: Ég held það sé veðrið sem hefur þessi áhrif.

Í höll Dofradrengsins

“Aldrei of grátt til að vera satt” eru einkunarorðin á heimasíðu hátíðarinnar. Þannig er vísað í melankólíu sem oft einkennir tangótónlist og kallar um leið á litríki.

Sjö hljómsveitir báru vott um skemmtilega grósku í tangótónlist í Skandinavíu. Og engin þeirra finnsk! CheTangoTrio er víðförul hljómsveit frá Árósum, hefur m.a. leikið í Rosario í Argentínu. Erling Kroners Drømmekvintet leyfir tangónum rétt að gægjast gegnum sinn jazz, og var að leika fyrir dansandi hlustendur í fyrsta sinn. Tre til Tango, löngu viðurkennt tríó meðal vandlátra tangódansara og ítalska Paolo Russo Duo heillaði fólk á fimmta og síðasta kvöldi hátíðarinnar (þá var ég búin að kveðja en fékk umsögn hjá Gunanri) . Frá Svíþjóð kom Orkesta Tipica Tangarte, hefðbundin og þaulreynd tangóhljómsveit undir stjórn gítarleikarans Juanjo Passo. Electrocutango og Tango for 3 komu frá Ósló. Tónskáldið Sverre Indris Joner stjórnar þeim báðum en Electrocutango varð til vegna tónsmíða hans fyrir TanGhost, leiksýninguna byggðri á Afturgöngum Íbsens og dönsum eftir Pablo Veron. Svo einhverstaðar var íbsenska myrkrið með í því tangóska þegar Electrotango lék fyrir dansi á Det ny Teater á fimmtudagskvöldið.

Tveggja tíma tónleikar tangókvartettsins Tango for 3 kvöldið eftir reyndust röð af músikölskum hápunktum og látlaus salurinn í Vanløse Kulturhus breyttist í höll. Þeir Sverre Indris við píanóið, Odd Hannisdal á fiðlu, Steinar Haugerud kontrabassa og Per Arne Glorvigen frá Dovre sem býr í París, töfruðu held ég flesta sem á hlýddu í nýjar hæðir. Per Arne er einn örfárra norrænna tónlistarmanna með bandóneonleik sem atvinnugrein og að eigin sögn sá fyrsti, nam hjá argentínska meistaranum Juan José Mosalini og náði að kynnast sjálfum Astor Piazzolla. Ung tónskáld hafa samið fyrir Per Arne og sjálfur útsetur hann fyrir hljóðfærið sitt. Hann er heimsþekktur fyrir samstarf sitt við fiðlusnillinginn Gidon Kremer.

Kvartettinn lék allt frá klassískum tangó eftir Aníbal Troilo (1914 – 1975) og til laga úr óperunni Maria de Buenos Aires eftir Astor Piazzolla. Einnig tónlist eftir Grieg, “I Dovregubbens hall” eða Í höll dofrans úr Pétri Gaut í útsettingu Indris og Ungverskan dans eftir Brams og Indris. Líka hugmyndaríkt samkrull úr Abbas Money, money, money og tangó eftir hinn þekkta tangópíanóleikara Osvaldo Pugliese. Allt varð leikandi létt og sveigjanleg tónlist án þess að tangóstemmingin glataðist.

“Frábærir tónlistarmenn, tangómyrkrið magnast með þessum húmor og maður druknar ekki í dýptinni ” hljómaði persónuleg umsögn Paul Utters, tangókennara frá Málmey sem hefur útsett tangótónlist og stjórnað eigin hljómsveit (Gotango sem er í hléi núna, vegna anna við eigin Tangoakademíu, sem hann rekur ásamt Maria Ingstad).

Hátíðadans í Falkoner Salen

Færir tangódansarar spinna oft sinn sýningardans á staðnum og sú var raunin á sýningu danskennaranna í Falkoner Salen á laugardagskvöldið. Augljóst er að Danir eiga flínka tangódansara: Aldo og Susanne Velásquez eru í stöðugri þróun og sameina þróttmikla snerpu, og góða tækni; Martin og Mette náðu fallegum samleik með rómantískum blæ í sinn nútímatangó og Lotte Thrane og Brian Falk frá Árósum sem ég hef ekki séð sýna fyrr, komu á óvart með hugmyndaríkri ró við eletrónínska tangótónlist. Argentínska Marcella Troncoso sem býr í Málmey er vanur sýningardansari og tróð upp með landanum Victor Hugo Diaz við undirleik Orkesta Tipica Tangarte. Þau sýndu að gantast má með hlutverkin; voru tveir dansandi karlmenn þar til sá minni reif af sér skeggið og jakkann til að breytast í konu; Hany og Bryndís birtust glæsileg að vanda með elegans í laufléttum colgadasveiflum og unnu hug áhorfenda á svipstundu. Sænsk- argentínska systkinaparið Jessica og Daniel Carlsson frá Lundi dönsuðu milonga, dálítið hraðari dans en tangó og tangóvals og sýndu undur músikalska túlkun í gáskafullum samleik.

Þá er aðeins helmingur dansaranna nefndur, en Helen Halldórsdóttir sem býr í Buenos Aires kenndi einnig og sýndi á hátíðinni í ár - með argentínskum dansfélaga, Martin Maldonado - bæði tangó og þjóðdansinn chacarera.

Allir leiðbeinendur eru kynntir á heimasíðunni. http://www.tangodelnorte.dk/

Næsta Norræna hátíðin verður haldin í Kaupmannahöfn 2010, en framkvæmdastjórinn Gunner Svendsen, mun ekki taka sé frí, hann stefnir að alþjóðlegu hátíðahaldi næstu tvö árin.